vridna tankar

Vaken på natten och drömmer på dagen. Min sömn har verkligen varit ur balans i höst. Det är jobbigt. Sömnen har alltid varit väldigt viktig för mig. Återhämtning, tid för reflektion och tid för hjärnan att bearbeta allt den tagit in under dagen. Sakta men säkert blir den bättre, men det tar tid. Sicilien ärrade den på ett lömskt sätt. Och allt som kom kring, såklart. I kombination med skiftarbete under hela hösten har sömnen blivit den mest lidande grejen. Min älskade sömn. Kära sömn, hatade sömn, fina sömn. Att sova. När man sover är man sårbar. Men man är också stark, för inte någonsin (förutom på allsköns droger, skulle jag kunna tänka mig) är hjärnan så fri som när man sover. Berättar du för någon att du drömt om flygande rullstolar, femhövdade gröna giraffer och att du begick ett massmord på pingviner skrattar människor, men om du säger att du upplevt samma sak på syra så åker du dit ordentligt i den moraliska lagboken som följs av hundratusentals människor. Det är intressant. Livet är intressant. Respekt och förtroende är flytande begrepp, liksom vår existens i stort. Vem bestämmer vad som finns egentligen? Är min blå din röd? Med hopp om att få svar på det hoppar jag i säng. Ska sova med huvudet i fotändan i hopp om att somna snabbare. Det lärde jag mig för längesedan, att om man är stressad och känner att "Jag måste sova" så ska man placera sin arma kropp på ett ställe som är mindre kopplad till sömn än platsen du alltid sover på, för där är den undertryckta pressen att sova mycket mindre än på platsen du alltid sover på, vilket gör att du somnar lättare och sover bättre. Även om det är obekvämt att sova på diskbänken.